fredag 27 mars 2009

Livet i ett nötskal

att pendla varje jävla dag
är att göra väntan till lag
gemensam apati och likgiltighet
oändlig tid i gemensam ensamhet
i väntan på En Annan Tid Och Plats
ovetande om vad som nu har skapats:

en maskin, en maskin
gör samma sak, gör samma sak
om och om och om och om och om och om och om och om och om
igen och igen i oändlig repetition
Vart försvann människan?

till En Annan Tid Och Plats
där liv inte behövts bevarats
där framgång definieras
av avsaknaden av
mänsklighet

jobba, jobba, jobba, jobba
bort din sura min
så att någon gång så kanske, kanske
i den ökända framtiden
så kanske du kan bli din

7 kommentarer:

void sa...

Jag satt ett tag och försökte skriva en analys, men det gick åt helvete :S

O sa...

så mycket sant du säger. alla står där och väntar på bussen/tåget, går på, sätter sig för sig själva, musik i öronen, ignorerar omgivningen, alla väntar på En Annan Tid Och Plats. Gillar hur du skriver det med capital letters, för att markera det... Pendling, eller just att resa från en plats till en annan är något jag tänker på ofta, och den där gemensamma ensamheten. Hur många på bussen känner sig ensamma? Säkert mer än hälften. osv. Ändå tar ingen kontakt. Ingen vågar. Samtidigt, någon gång måste man sluta vänta och inse att livet är ett val. du kan välja att vänta på nästa tid och plats i hela ditt liv, för den kommer aldrig komma. eller så kn du bestämma dig för att sluta vänta, och leva NU. walk out the door.

Gillar att du har med "maskin", får mig att tänka på Maskinen haha. Och på en quote av Andy Warhol: "Machines have less problems. I would like to be a machine, wouldn't you?"

hur menar du med "du kan bli din"? menar du att "du" är en del av samhällets maskin och inte sin egen "mänskliga" person så att säga?

Otherwise. The general theme would be something like "where is humanity going, is it too late for us?" eller ? Bara min tolkning :p men gillar verkligen dikten. du har ett speciellt sätt att använda inrim etc som gör dina dikter dina "egna". =)

void sa...

En mycket bra tolkning och analys ich din idé angående sista raden tycker jag verkar riktig :D Kul att du gillade den^^

Lucidor sa...

Den första strofen borde delas ut som pamflett till alla tonåriga långpendlare, för den är så brutalt sann.

Övriga dikten har O redan analyserat bättre än jag kan, så jag nöjer mig med att konstatera: gott hantverk, återigen. Jag har alltid gillat dina alster, du har en personlig touch som är svår att sätta fingret på.

popapraniec sa...

'En Annan Tid Och Plats' - låter bekant.

Åh vaddå - det är väl inget fel på ett avhumaniserat liv upptaget med syftet att förkroppsliga en ekonomisk funktion~?

Hej hej, välkommen till det moderna samhället och känn dig även välkommen till stadslivet: anonymt, abstrakt, ensamt och förtvivlat. Om du trodde att din existens var meningslös, vänta då tills du upplevt det här.

Välkommen till vår lilla mekaniska myrstack \o/

Hah, att tänka sig att folk fortfarande skyller skottlossningar i skolor på TV-spel.

popapraniec sa...

Vad gäller dikten så tyckte jag att den var bra.

Howgh.

:>

Alex sa...

Vad kul att komma in här och se nya saker =D Det här var nog min favorit av det du lagt upp, riktigt bra!

Rimmen funkar riktigt bra och jag tycker om det paradoxala, men tyvärr alldeles för sanna, i "gemensam ensamhet". Det är sjukt att vårt samhälle kan vara så fullt av folk på samma ställe med liknande mål, men att man ändå kan vara så ensam. Det är också sjukt att så mycket av folks liv går åt till att inte vara närvarande i nuet, och det gäller ju inte bara pendling utan ganska mycket i livet.

Upprepningen i andra strofen är väldigt effektfull, det är bara samma sak hela tiden, inget nytt - inte konstigt att folk mår dåligt!Jag håller med O om att de stora bokstäver i "En Annan Tid Och Plats" också är effektfullt (håller med om resten i den kommentaren också i och för sig). Strukturen blir lite knepig i tredje strofen, men det är helt okej för budskapet är så himla bra.

"jobba, jobba, jobba, jobba
bort din sura min"
det känns som att det är ungefär det folk tror löser allt (och underbart använande av barnvisan förresten, får det att kännas ännu mer som det handlar om just vårt samhälle). Jobba tills du har tillräckligt med pengar, tillräckligt med vänner, tillräckligt bra jobb etc. etc. och när du sen har nått de här målen, DÅ kan du vara dig själv. Kanske är det då du automatiskt blir lycklig.

Jag hatar den mentaliteten, att göra lycka till ett konkret mål, det fungerar inte. Lycka är inte ett mål, det är en process. Lycka kommer från det som en maskin saknar, oavsett hur funktionell den är, lycka kommer från själen, från insidan av oss. Vi kan repetera saker om och om igen, leva avancerade, civiliserade liv och slå oss för bröstet för att vi är så utvecklade, men nästintill mekaniska liv är inte särskilt högt utvecklade alls.

Om vi inte kan lägga ner våra själar i något och bry oss om hur vi mår inuti, då spelar det ingen roll hur väloljad den kollektiva maskinen är - den för oss ändå inte framåt. Den bara går och går och kommer aldrig till dörren. Som klockan. Vi vill ständigt ha mer tid och våra mekaniska liv låter oss kanske leva längre, men inte öppnas några nya, intressanta dörrar bara för den sakens skull.

Nu blev det långt här, men det är en tankeväckande dikt och tankeväckande kommentarer =D