söndag 26 april 2009

I WILL NEVER GET MARRIED

the limelight bringing waterworks
whatever did you do to the world?
stadning there in your slacks
staging a play with bums
i know you had whiskey in your blood
but never that you felt so real

the cigar and your filthy hair
a personal cologne of chaos
serving me up like a prey
paralyzed by intense desire
look at you fuelling dreams and
sneaking up like a deadly sin

you edit in the rearview mirror
glossing over the head injuries
flipping lives like coins but you're
worth your weight in gold
as the animal instinct takes hold
whatever did you do to the world.

----------------

Ey ey, who cares about exams. I found a new interest. I guess it's kinda corny (pathetic?) once you figure this one out but: a beer to whoever get who this is really all about! (Hint: check latest post at yellowangel.blogg.se)

onsdag 22 april 2009



: D : D : D

måndag 20 april 2009

Fanboys ~

why is it always fangirls and not boys
rather skate kicks than screams and giggles
suntanned at night and by day at the skate park
why not fanboys instead of fanny girls
why not girls bleeding knees and sunbathing
in admiration from giggling boys

subculture fantasies sought in alcoholic insanities
and it ends up with me screaming profanities
wanting to be so much more rad - with skate
and with rhythm, kicks and scats and skits
but fanny girls remain fanny girls
and those boys will never giggle

ultimately i end up sad from convention
preaching my mayhem and lost potential
while simply refusing to scream and giggle
for money, for boys - they'll knock at my door
saying "skip, we're back, and we want you"
and the world will overflow

- with fanboys.

fredag 10 april 2009

Searching for meaning

Drifting
in a perpetual state
of uncertainty and doubt

Paralyzed
by constant ignorance
because of my curiosity

Give
me knowledge to live
or I die earlier in time

and this line adds a rhyme

söndag 5 april 2009

Dagen då du inte finns mer

Något sagt och gjort – det förflutna är en sluten port
Ett enda ord fel, kan sätta allt på spel
Och det finns inget att ta tillbaka
man får lydigt äta upp sin kaka
Det kvittar om den är bränd,
det du gjorde ledde till en återvändsgränd.

Och om du vill ut - får du hitta ett slut
Smärtstillande rakblad är en start
en början på ett slut som samlar fart
Kanske är det därför du bara vill försvinna
se dig själv krossas, ditt skinn brinna
ingen annan än du känner din egen skam
- kanske är det därför du försvann

Det är inte konst, det är inte dramatik
det är en väg och en önskan som blir sannolik
Att ge upp och förstöra allt omkring en
är det första steget: få folk att lämna dig igen
I en själ så förvirrad finns inget att hämta för dem som kan hoppas och drömma
en själ så ensam, fördärvad och kall borde de alla bara glömma
För i ensamheten finns ingen annan att skada
än dig själv.

Inte egen smärta som gör ont och svider
men allt omkring, alla andra som lider
Du känner dem i ditt hjärta - och allt de känner får dig att skrika
får dig att se din ondska och med den dig förlika
Det du ser i spegeln är en illusion
smink och falska leenden kan inte störta det destruktiva monstret från sin tron

Så fortsätt försöka att täcka över dina misstag och felsteg och glömma alla personer du sårat
med dina ord och ditt mörker, alla de ansikten du tårat
I ensamheten ser du dem framför dig
om sista ordet blir ditt så återhämtar de sig
efter att roten till problemet är uppdragen
för efter mörkret försvunnit kommer dagen
Dagen då du inte finns mer
- du tog mod till dig och hoppa ner
och du finns inte mer
Och världen är bra och fin och underbar
du finns inte mer
din ondska och ditt mörker finns inte kvar.


------------

SMYGREKLAM OBS OBS - min blogg dog. Fråga inte varför om du inte vill ha en lång, smärtsam, självömkande förklaring. DEN GODA NYHETEN HOWEVER. Är att jag HAR EN NY BLOGG. YES. yellowangel.blogg.se - Så kolla där istället. Jag lovar, den innehåller ingen sentimental skit - bara bra musik. :)

torsdag 2 april 2009

För kort för titel.

Det här är varken poesi eller novell, men på inrådan av en kamrat som tyckte att den var "artsy" så laddar jag upp ändå. Jag gillar inte att vara tyst för länge.

Jag ber på förväg om ursäkt för kvaliten -- det klottrades ner snabbt innan läggdags uppe i skoböjderna.

---


Ljus!---

Gårdsplanen var tom sånär som på en traktor som majestätiskt tornade upp i verandalampans sken, och den stora kastanjen vars omfång överblickade både mig och en större del av gårdsplanen. Min korta tur till pannrummet avbröts -- irreguljärt och oväntat -- av något så simpelt som en blick emot himlen.

I fjärran var stjärnorna. Betydligt närmre tycktes deras fallande, frostiga kusiner vara. Under mig knakade den ruttna, frusna brädan vid altanens kant.

I jympadojor och t-shirt och åtta minusgrader stod jag och beundrade himlavalvet, oförmögen att varken gå vidare eller känna kylan, eller för den delen bryta min hänförelse för något så simpelt som att fylla på värmepannan och därmed försäkra att min familj skulle ha värme hela natten. Vad är väl civilisation och överlevnad jämfört med hänförelse över en himmel som aldrig tar slut? Vad spelar en natts värme för roll, tänkte jag inte men borde ha gjort, när jag tittar in i evigheten? Vad gör väl prov, tusen sorger och stress och värk i själ och hjärta, och vad gör väl ett konsumerande samhälle och en obegriplig finanskris när vi egentligen inte är mer än glimtar i universums spotlight?

I olämpliga pjadder och med gåshud kände jag som att jag såg något överjordligt. De fallande stjärnorna smälte på panna, kind och öga och Moder Natur och det stora kretsloppet tycktes bjuda mig till dans.

När trna domnade bort fyllde jag på pannan, och gick sedan in för att diska stekpannor efter en middag på blodig entrecôte. Snön slutade falla dagen efter.