"Döden"
Hon är borta
men ändå inte
Hennes kropp saknas
och närvaron likaså
men själen är med oss
för alla minnen
gör att hon lever kvar
inombords.
Sorg och saknad
finns i hjärtat
som en tagg
som inte går att få ut.
Gråt inte,
endast kroppen är död
själen lever än
och kommer aldrig att dö.
Sörj inte,
hon är med oss
hon inte bara ser oss
hon även skyddar oss,
ler och visar rätt väg.
Sörj inte,
men glöm inte heller
så låt oss minnas
utan att sörja.
Låt naturen ha sin gång
Liv kommer, liv går
och det gäller alla
även henne
men ändå inte
Hennes kropp saknas
och närvaron likaså
men själen är med oss
för alla minnen
gör att hon lever kvar
inombords.
Sorg och saknad
finns i hjärtat
som en tagg
som inte går att få ut.
Gråt inte,
endast kroppen är död
själen lever än
och kommer aldrig att dö.
Sörj inte,
hon är med oss
hon inte bara ser oss
hon även skyddar oss,
ler och visar rätt väg.
Sörj inte,
men glöm inte heller
så låt oss minnas
utan att sörja.
Låt naturen ha sin gång
Liv kommer, liv går
och det gäller alla
även henne
"A"
2 kommentarer:
herregud, tio år?!? Verkligen, verkligen mycket bra skrivet, och det hade jag sagt även om jag inte vetat åldern :p
Det är rätt intressant hur man hade en massa uppfattningar (och fortfarande har) om en massa saker som man egentligen inte har någon personlig erfarenhet av. Erfarenhterna kommer allt eftersom livet går, men redan vid tio års ålder hade man ett behov av att uttrycka sig om saker man inte hade en aning om vad de egentligen betydde...
Ja, precis, man hade inte själv förlorat någon men man hade hört så mycket om det ändå att man hade något slags koncept av hur det skulle kännas och hur det borde hanteras...
Sen känns det som om det finns så oändligt många sätt att beskriva död och smärta att det är lättare att skriva något som låter okej om det än om en del annat. Antagligen för att folk alltid haft ett behov att avreagera sig om det.
Skicka en kommentar