På flykt från deteminism

En flicka som springer i skogen,
Kanske finner hon vägen om hon springer fort,
Skyndar i varje riktning utan ledning;
Hennes gener var en karta hon kastade bort.

Hon letar efter en egen väg
Som ingen tvingar henne följa;
Gå dit erfarenheter inte fört henne,
Se vad skogen har att dölja.

Bara fötter på egen hand;
Hon trodde på gudars vilja en gång,
Men hon vek av från den mossiga stigen
För den kändes så oändligt lång.

En flicka som springer i skogen;
Bara fötter med väldig fart;
Bort från allt som kan tyckas fångenskap,
Vill hon finna sin fria vilja snart.

Made in Sweden

there's a number on your wrist
there's a number in your papers
everyone can tell who you are
just by looking at your face
branded by the scars of living
soaked in the essence of life
another helpful piece of puzzle
another useful brick in the wall

there's a stage for every play
there's a part for you to play
everyone else is playing along
just like it's supposed to be
in a game that never ends
in a world of cheery pretence
another dummy pulled by strings
another face among the masses

there's no telling when it ends
there's no secret exit door
everyone has their own clocks
just to make sure to be on time
for the greatest show of all
for the final curtain call
another soundwave of applause
another last bow before the end

Tema för denna vecka!

Okej. Nördigheten kicks in.
Men tror det var Alexandra (eller var det Meng?) som kom upp med idéen att vi borde ha temaveckor (tänk tema socker, tema ångest, tema flygande gurkor osv) på kretivitetsbloggen. Vilket då skulle innebära att endast alster connectade till detta tema får lov att publiceras. Jag är fett på, vad säger ni folks?

Blev lite smått inspirerad av Aras fina dikt, och tyckte vi kunde ha existentialism-tema denna veckan (när vi alla ändå har lov och borde plugga hela tiden, eller hur), eftersom det är rudimentärt (good for n00bs med andra ord) och mycket stilistiskt (duh, what great poet har inte skrivit om det liksom).

Jaja. Klockan är nu ungefär 02:33 men vad säger ni? Existentialism-vecka?

Mitt episka quest

Jag förtärs av en önskan:
Jag vill bli nåt
På denna pale blue dot
Jag vill inte falla i glömskan

Å andra sidan är det egentligen ganska meningslöst,
När allt kommer omkring, vad gör det för skillnad?
Fast det är väl just det jag strävar efter: skillnad
Vilket är det jag vill hängiva mig åt, hämningslöst

Självdestruktivitet hindrar mig:
"Det där kan jag göra sen"
"Det löser sig"
Jag känner mig aldrig riktigt ren

Varför gör jag de valen jag indirekt gör?
Varför gör jag inte det som jag logiskt sett bör?
Varför ger jag efter till synd och lust?
Varför står inte mitt första beslut kvar robust?

Kanske är jag det jag strävar efter att inte vara
En som precist kan beskrivas med ordet "bara"
Kanske kommer jag kunna se mitt liv bakåtblickande
Och precist kunna beskriva det som ett misslyckande

Till Araneya

Jag drömde en dröm i natt
En dröm om svamp med färgglad hatt
Som dansade tills ögat spelade spratt på mig,
Färger flöt ihop och världen rörde sig
Och jag ropade "svamp! Jag älskar dig
Skönare ting i världen funnes ej!"

Men så låg jag där på marken sen
Sviken totalt av min vackra vän
Med kroppen fylld av inre kamp,
Ett medvetande inne på sin sluttamp
Och inälvor i spasmisk kramp,
Önskar jag att jag aldrig frestats utav svamp!

Alice in Wakefieldland

For Alex, because of internal jokes and so on.

Those of you who haven't read the Sweet Valley series. There are two twins in there, two blonde, disgustingly wholesome twins. This is their mother. If that doesn't say it all, then you'll never realise the true awesomeness of Alice Wakefield.

"I hemlighet" och, eh, flygplatspoesi

I hemlighet

Liten i världen, liten i livet
Liten i sig själv, tar inget för givet
Sökandes vänskap och vänlighet
Finner hon dessa själv i hemlighet

Borta från glåpord på skolgården
Ser hon annat bortom vanliga jorden
Vad de andra inte anar och bara hon vet
Är att hon äger en egen värld i hemlighet

På väg hem mellan träd kring cykelvägen
Blir hon ett magiskt väsen i sin egen sägen;
En saga som drivs av jordens förgänglighet,
Av jordens skönhet lever hon i hemlighet

Hon fortsätter le, trots hånen blir fler
För hon ser vad de andra inte ser
Ett glädjande land av vidunderlig skönhet
Som är hennes och världens hemlighet

-------------------------------------------------

Och, bara för att jag satt och tittade på folk på rullband från ett Starbucks i Istanbul för vad som känns som flera dagar sen men i själva verket var i morse:

Flygplatspoesi

Med vindens fart vill de fara,
De oroliga ögonparens skara
Som stirrar rakt framför sig
Men på vad vet de ej.
Alla blickar där de ej är,
Utan i målets lugna, trygga sfär
Och målet blir ett eget mål:
Att fylla schemats många hål,
Se en mening bortom vad man ser
När det tycks att nuet inget ger
Och att känna att man når fram snart,
Helst av allt med vindens fart

B__t_f_l pl_c_s __t _n th_ S_n

En Lång Vandring

vi måste hålla oss till emmas uttryck -->
photo-virginity taken xD

en tidig höstdag i Stockholm,
tyvärr ingen ny bild, men eftersom alla mina bilder är borta, så får ni helt enkelt nöja er med denna. :)

Cellshading

Tillsammans

Ensam,
på en lång väg
vandrar hon fram.

Ensam,
ut i stora världen
finner hon en stam.

Ensam,
kring stammen
sitter där ett lamm.

Tillsammans,
på en resa
oändlig och lång.

Tillsammans,
sida vid sida
finner de sin väg
genom en ensamhet.

In downtown Roppongi

neonlight on porcelain bowls
a busy district lined with dopeboys
making money swirl, and worlds change
just like a neonlight night
in downtown roppongi

what's a pretty face for,
a grace from god, if not for
making cash clink, and nights long
just like a screaming cinderella
in downtown roppongi

it doesn't matter it's all a fake
a make-uped reality flying high
making corruption legal, and virtue sin
just like in a B porn movie shot
in downtown roppongi

oh the tales that face could tell
a tale of rape and lethal injections
making a nice bedtime story, and listen carefully now
just like you did as a kid dreaming
in downtown roppongi

however bad it got, she had
a love (in a B porn movie) neverending
making her choke from the pleasure, and sing
just like the rest of the whinos out
in downtown roppongi

so left with a bun and a broken oven
a cinderella with a shattered glass-shoe
making amends, and confessing her soul
just like any good s/m playmate angel
in downtown roppongi

she sold the bun and got some fine cash
a last trip to over the heroi(n)c rainbow
making her only think happy thoughts, and take off
just like the perfect ending
in downtown roppongi

--------------------------------------------------------------

[footnote for those who don't know: Roppongi is the most lively nightlife district of central Tokyo; if you wanna party in Tokyo, this is the place to go - the most rad nightclubs can be found here]

På begäran

-

jag ser mig själv långt in i framtiden
djupt ute i skogen jag plockar svamp
det är dunkelt trots att solen skiner

lugnt njuta av svamp och fina viner
och glatt leva livet och slippa kamp
stillsamt jag funderar om samtiden


kanske jag är en rik och mäktig pamp
kanske jag skadats och sakta läker
kanske jag har bara sakta åldrats

antagligen har det mesta skildrats
men en sak är dock fullkomligt säker
jag kommer fortfarande äta svamp

-

First time.

På Alex begäran bullshitade jag en bild. Jag antar att detta tar bloggens bild-virginity, för att använda Emmas uttryck.

Nästa gång blir det en bättre bild, I promise.

Konsten att inte sova

Med en hel del sömnbrist igårkväll satt jag och skrev en smått ironisk dikt ;)

Längs vägkanten sitter jag på huk
Bredvid målaren med prick på duk
Som svarar svårmodigt för elfte gången
”Tidsbristen håller konstnären fången!”
Minimalistiskt om något är hans motiv
Men vid vägkanten finns flera alternativ
Och jag ler åt min egen affärsidé,
Ty jag är stolt över vad jag har att ge:
För endast ett uns sekunder per styck
Säljs sömnbrist som konstnärligt uttryck

Medvetenhet

Kropp utan sinne, stilla som lik;
Dold under ytan, bland rop och skrik,
Djupt i mörker som sliter och drar,
En vilsen tanke är ensam kvar.
Stilla, förundrad, men rädd som få,
En ensam tanke som är ändå.
Den darrar skrämt, osäker och rädd;
Dold i mörker förblir den osedd
Tills mörkret andas, skälver av liv
Och tanken bubblar, hoppfull, naiv
Mot ljus i fjärran, vackert konkret,
En tanke som strävar mot medvetenhet

Notis

Tycker att man bara ska få "posta" på, alltså fritt fram att lägga upp när man vill. Det blir mer intressant på det viset, och fler inlägg per dag. Dessutom, Meng ville ha detta till en "creativityblog", och det sounds awesome, så fritt fram o lägga upp foto (kocciii?) och bilder (MENG!) Vad tycker ni?

Closed Doors

It seems like every single door is closed
Nowhere to get out.
Nowhere to go.

Why, oh why.
The walls are closing in
and I can barely see a thing.
I can barely find my way



and I can definitely not find an open door.

Misstag

Att vilja - men inte att våga
Att skilja - mig ifrån den plåga
Som rädslan är - mot mitt begär
Segerns sötma sviker snopet
Ty jag den aldrig får smaka

Att förnedras - istället för att hedras
Ty jag saknar stolthet och mod
Att klandras - och till och med bedras
Ty jag är inte god
Nej

EDIT (15-10-08 23:23)

Eftersom jag bestämde mig innan idag för att skriva en dikt på "A" (fast det blev lite tråkigt med bara bokstaven A, så det fick bli ord som började på A istället). Men jag kände inte att den förtjänar ett nytt inlägg, mest en kul grej:-)

"Anonym Antikrist"

Allvarligt antytt att alla alltid alliera.
Att ambitiöst avtal acceptera,
alternativt absorberas av aggressiv agent...

Adoptera avancerad administration;
absolut adderande ackumulation,
av automatiserade avantgardes akademiker...

Akut alarm: armén arrangerat attackerar!
Artilleriets ammunition ackompanjerar,
arbiträr auktoritet assisterar apokalypsen...

Abrupt avtalet avslutas, alla assimileras:
arbetets argument aktivt applåderas.
Att artister aldrig attraheras...

Höstpromenad genom livet

Längs vägen jag går
Faller löven lugnt
Ytterligare ett år
Som faller bort tungt

Tyngt av årets dar
Varje löv en gången sekund
Som visar hur året har
Mången glömd stund

Nu faller de mot vägen
Den ena olik den andra
Vackra i alla lägen
I högar med varandra

Vackra intryck för sinnen
När man väljer att se
Jag går på väg av minnen
Och börjar sakta le

Aphorisms

walking away from the ending song
out of the darkness into uncertainty
from the ashes to the fire
lost in a wandering mind

raw pleasure thrills creating ripples
ripping the surface apart
the first leap over the chasm
is what defines us the next

invisible people leave no trace
on soft silken bedsheets
a sad sacrament paid in kind
a parody of self-esteem

cut off the hand the minute it reaches
instictively creating empty spaces
chilled to the bone and blind
not letting the world enter

simple games for a simple surrounding
silence or words doesn't matter
the trick with a cuckoo bird
and it works every time

Words for wear...

... partners in rhyme etc... After a long and not very fruitful discussion that deteriorated in a very alarming manner from bad to dobby-wants-to-kill-himself bad, we finally settled for Lost in Thesaurus. Mostly because it was the only name Mr Wellington seemingly approved of (and we don't want any unnecessary grumbling do we?). So here it is, for everyone out there. The good with the bad... Well, don't judge. It's just some sodding poetry, it doesn't mean anything really.

To take the virginity of this umm "Poetryblog" (geez, still not used to it) - here goes.

It's called "Katie on speed" and it's supposed to be about love (mostly sex, here comes the porn, omg). Ehum. Apologies.

another lost direction
no closer to doorsteps with an interior
another lost thought
wasted on non-responsive mediums
another lost drop of self-respect
drying as we speak

wrong turns every time. in a
compulsive OCD'ic manner
one can ask why. you make me (complete?)
behave like Katie on speed
you know, anxious in a fucked up way

really, it turned out wrong
this unhealthy obsession
really, i think i should stop
now? don't you get it?
really, just tell me (fuck off?)
to come over, just a quick one

tidal waves in outer space. like a
braindance, only backwards
tear my mask and keep it. it was
an invitation. that you didn't (couldn't?)
accept, you know, i see why

failing isn't enough, not for
your fucking messed up superego
failing isn't enough, not when
angst turns dust into dope
failing isn't enough, for any
fucking rhyme of passion.

[just do me already]