Hopes and dreams
May burst at the seams
But though you can never tear them
If you never wear them
It would surely be the cause of much distress
Never bothering to dress
Put on a coat of optimism and leave
With your heart pinned on your sleeve
Ready to waltz to its beat
With the people that you meet
Until you either crash and burn
Or life takes an uphill turn

Happy poem

Hur känner du dig
när du vaknar på morgonen
och bara vet
att idag,
kommer vara en jävligt nice dag?

Eller
när du träffar en kär vän,
som du inte sett på länge,
och ni delar skratt
och minnen?

Hur känner du dig
när du äter
en riktigt
god
chokladkaka?

Eller när du bara ligger ner på marken
och känner solen som värmer
naturen som lever
och du har all tid i världen
för att bara njuta
av stunden?

Varför vara ledsen när man kan vara glad?

Blupp.

When I find out about reality
my heart sinks a thousand feet
and I blame myself for my naivety
I kiss my cigarette hello
and on the smoke I drift
to a world up in the clouds
the only world where I can dance
and fight the urge to repair reality
with wisps of smoke and cloud

Need to be Bold

little men of clay marching to a tune
played by the moon and the stars
in a dream unlocked by singing

as the sun rises their wings unfold
to tell stories of the bitter taste
in a dream unlocked by loving

as midday blazes and cracks their skin
they smile and dine on hungry eyes
in a dream unlocked by longing

as the last rays of sun hit their faces
they lie down to die in the mud
in a dream unlocked by finding

Twofaced people.

Sorry to see the shadows fade
the fivefaced fiends revealed
from beneath hiding in reality
The ones with lost souls
pushing and pulling to drown
friends from before, but nevermore
whispered deceits and torn receipts
of favours long gone and spent
on hurting they are hellbent
not a request, an uninvited guest
the paranoia that spreads
in veins going cold from lies
and you turn and you see them
gleeful smiles all around
it's not strange that we learn
to mistrust and deceive
when all we hold in our hands
are hands that turn to dust
while a cold laughter ripples
the surface of a peaceful mind

Uppfriskande, krispigt och fräscht

ovisshet,
efterlämnad i tystnad
och glömd.
önskan och hopp och
oförmåga.

osäkerhet och förvirring,
en känsla av förlägenhet
och av att vara malplacerad
i en uppgivenhetsgivande värld.
blir nästintill likgiltig.

sen driva omkring,
tills plötsligt,
ur tomma luften,
från ingenstans,
ett stort ingenting uppenbarade sig.

och det var allt.

Tid är pengar
Och tankar gratis
Skriver man ner dem
Får man kanske småpotatis

Men kanske får man också
En stund av frid
Och det är värt
Så mycket mer än tid

Waiting for the obvious.

Kort cynism runt lunchtid

Har man inte var't på Fyran
finnes man ej!
Vad menar du, "andra strängar på lyran",
vad ska de tro om dig?
Du är ett miffo om du inte går med i yran,
och då färgar det av sig på mig!

---

Jag är inte död ännu, och må ej heller bloggen vara det på länge än!

...it's the Garden of Eden

Let go of personal profit and fall
become addicted to the light
be your own favorite person, and show em all
this world is a dumpster

only some hearts shine bright
only some hearts tumble walls
don't even make the calls
take the risk and see the light

say goodbye to fate, change the cycle,
don't swear no oaths ever again
empty the dumpster, start to recycle
don't be a lock, be the key

So let go and let yourself fall
truth is in the rays of sunlight
truth is in the eyes at night
tumble walls, then you'll see

that this world aint no dumpster...

I WILL NEVER GET MARRIED

the limelight bringing waterworks
whatever did you do to the world?
stadning there in your slacks
staging a play with bums
i know you had whiskey in your blood
but never that you felt so real

the cigar and your filthy hair
a personal cologne of chaos
serving me up like a prey
paralyzed by intense desire
look at you fuelling dreams and
sneaking up like a deadly sin

you edit in the rearview mirror
glossing over the head injuries
flipping lives like coins but you're
worth your weight in gold
as the animal instinct takes hold
whatever did you do to the world.

----------------

Ey ey, who cares about exams. I found a new interest. I guess it's kinda corny (pathetic?) once you figure this one out but: a beer to whoever get who this is really all about! (Hint: check latest post at yellowangel.blogg.se)

: D : D : D

Fanboys ~

why is it always fangirls and not boys
rather skate kicks than screams and giggles
suntanned at night and by day at the skate park
why not fanboys instead of fanny girls
why not girls bleeding knees and sunbathing
in admiration from giggling boys

subculture fantasies sought in alcoholic insanities
and it ends up with me screaming profanities
wanting to be so much more rad - with skate
and with rhythm, kicks and scats and skits
but fanny girls remain fanny girls
and those boys will never giggle

ultimately i end up sad from convention
preaching my mayhem and lost potential
while simply refusing to scream and giggle
for money, for boys - they'll knock at my door
saying "skip, we're back, and we want you"
and the world will overflow

- with fanboys.

Searching for meaning

Drifting
in a perpetual state
of uncertainty and doubt

Paralyzed
by constant ignorance
because of my curiosity

Give
me knowledge to live
or I die earlier in time

and this line adds a rhyme

Dagen då du inte finns mer

Något sagt och gjort – det förflutna är en sluten port
Ett enda ord fel, kan sätta allt på spel
Och det finns inget att ta tillbaka
man får lydigt äta upp sin kaka
Det kvittar om den är bränd,
det du gjorde ledde till en återvändsgränd.

Och om du vill ut - får du hitta ett slut
Smärtstillande rakblad är en start
en början på ett slut som samlar fart
Kanske är det därför du bara vill försvinna
se dig själv krossas, ditt skinn brinna
ingen annan än du känner din egen skam
- kanske är det därför du försvann

Det är inte konst, det är inte dramatik
det är en väg och en önskan som blir sannolik
Att ge upp och förstöra allt omkring en
är det första steget: få folk att lämna dig igen
I en själ så förvirrad finns inget att hämta för dem som kan hoppas och drömma
en själ så ensam, fördärvad och kall borde de alla bara glömma
För i ensamheten finns ingen annan att skada
än dig själv.

Inte egen smärta som gör ont och svider
men allt omkring, alla andra som lider
Du känner dem i ditt hjärta - och allt de känner får dig att skrika
får dig att se din ondska och med den dig förlika
Det du ser i spegeln är en illusion
smink och falska leenden kan inte störta det destruktiva monstret från sin tron

Så fortsätt försöka att täcka över dina misstag och felsteg och glömma alla personer du sårat
med dina ord och ditt mörker, alla de ansikten du tårat
I ensamheten ser du dem framför dig
om sista ordet blir ditt så återhämtar de sig
efter att roten till problemet är uppdragen
för efter mörkret försvunnit kommer dagen
Dagen då du inte finns mer
- du tog mod till dig och hoppa ner
och du finns inte mer
Och världen är bra och fin och underbar
du finns inte mer
din ondska och ditt mörker finns inte kvar.


------------

SMYGREKLAM OBS OBS - min blogg dog. Fråga inte varför om du inte vill ha en lång, smärtsam, självömkande förklaring. DEN GODA NYHETEN HOWEVER. Är att jag HAR EN NY BLOGG. YES. yellowangel.blogg.se - Så kolla där istället. Jag lovar, den innehåller ingen sentimental skit - bara bra musik. :)

För kort för titel.

Det här är varken poesi eller novell, men på inrådan av en kamrat som tyckte att den var "artsy" så laddar jag upp ändå. Jag gillar inte att vara tyst för länge.

Jag ber på förväg om ursäkt för kvaliten -- det klottrades ner snabbt innan läggdags uppe i skoböjderna.

---

Ljus!---

Gårdsplanen var tom sånär som på en traktor som majestätiskt tornade upp i verandalampans sken, och den stora kastanjen vars omfång överblickade både mig och en större del av gårdsplanen. Min korta tur till pannrummet avbröts -- irreguljärt och oväntat -- av något så simpelt som en blick emot himlen.

I fjärran var stjärnorna. Betydligt närmre tycktes deras fallande, frostiga kusiner vara. Under mig knakade den ruttna, frusna brädan vid altanens kant.

I jympadojor och t-shirt och åtta minusgrader stod jag och beundrade himlavalvet, oförmögen att varken gå vidare eller känna kylan, eller för den delen bryta min hänförelse för något så simpelt som att fylla på värmepannan och därmed försäkra att min familj skulle ha värme hela natten. Vad är väl civilisation och överlevnad jämfört med hänförelse över en himmel som aldrig tar slut? Vad spelar en natts värme för roll, tänkte jag inte men borde ha gjort, när jag tittar in i evigheten? Vad gör väl prov, tusen sorger och stress och värk i själ och hjärta, och vad gör väl ett konsumerande samhälle och en obegriplig finanskris när vi egentligen inte är mer än glimtar i universums spotlight?

I olämpliga pjadder och med gåshud kände jag som att jag såg något överjordligt. De fallande stjärnorna smälte på panna, kind och öga och Moder Natur och det stora kretsloppet tycktes bjuda mig till dans.

När trna domnade bort fyllde jag på pannan, och gick sedan in för att diska stekpannor efter en middag på blodig entrecôte. Snön slutade falla dagen efter.

I dream of the summer heat.

I think of a city in summer heat
where I ran along the canal
trying to catch the sun playing
in the water and in your hair
your sunglasses glistened as you stood on tiptoe
planting a kiss on my cheek
and we laughed at our love-drunk silliness
and we laughed at life and danced along
the canal in the summer heat

I think of a summer night, a night in the city
where I sat on the grass by the river in the park
looking at the stars and feeling the breeze
as you handed me a beer and told me
“I like my girls silly”
and we laughed
at our drunkness and our silliness
and we laughed at life and smiled along
with the summer night stars in the river

I think of a summer of freedom
when we traveled from festival to festival
living in tents and living it rough
sex at the beach and by the grill at night
laughing at all the crazy things we'd done
and laughing for no reason at all
As I looked out from the stage,
I saw you in the crowd as you mouthed
“Baby, stop dreaming,
I never existed, but maybe I will”
And I cried as I realized,
dreams of summer are always too far away.

Livet i ett nötskal

att pendla varje jävla dag
är att göra väntan till lag
gemensam apati och likgiltighet
oändlig tid i gemensam ensamhet
i väntan på En Annan Tid Och Plats
ovetande om vad som nu har skapats:

en maskin, en maskin
gör samma sak, gör samma sak
om och om och om och om och om och om och om och om och om
igen och igen i oändlig repetition
Vart försvann människan?

till En Annan Tid Och Plats
där liv inte behövts bevarats
där framgång definieras
av avsaknaden av
mänsklighet

jobba, jobba, jobba, jobba
bort din sura min
så att någon gång så kanske, kanske
i den ökända framtiden
så kanske du kan bli din

Stå stilla en stund

Vänta, stanna, stå stilla en stund
Stanna på kanten till din avgrund
Sluta drömma om att sova en blund –
Att vila under himlen i din begravningslund

Titta ner i djupet, vad är det du ser?
En enkel lösning, när du inte orkar mer?
Vänta, stanna, stå stilla en stund, jag ber
Att du stannar på kanten och tittar ner

Titta tillbaka, långt innan moderna påfund
Långt innan vi såg jorden som rund
Och gamla gudar fylldes av avund
Över livets förgänglighet – att vilja utnyttja var sekund

Men vilja blev ville och du vill inte mer
Du ser bara mörker, varthän du ser
Vänta, stanna, tänk efter en stund, jag ber
– Se dig omkring och fall inte ner

Öppna ögonen, försök komma underfund
Med att en slit-och-slängsyn på livet ej är sund
Och stanna, stå stilla en stund
Stå stilla tills du står på stadig grund

Asagudar på akuten

Om de gamla gudarna kom till vår värld
Skulle de förfasas över lätthet och flärd?
Eller skulle de fröjdas och roa sig
Dra i sig mjöd och dra ut på galej?

Kanske skulle Tor ragga när han supit till
"Du kan känna på min blixt om du vill"
Samtidigt som en alldeles förfärad Frej
Hör Hugin och Munin komma ut som gay

Kanske skulle de dricka laget runt
Tills lagret börjar bli alltför grunt
Och klagande gudar beklagar sig
Över att ölen inte räcker till, åh nej!

Kanske skulle de sluta kvällen på akuten
Eller inlåst på avdelning som är sluten
Efter att Tor har antastat unga mör
Och resten supit tills levern sakta dör

Ja, jag undrar vad vår värld hade gjort
Mot gudarna om de lämnade sitt fort
Klev ur böckerna om en äldre lära
Och såg vår värld locka, eller förfära?

Skrev den här någon gång i höstas efter utmaningen att få in rimmen "nej", "galej", "Frej" och "gay" i samma dikt...