På promenad
Mitt huvud och jag
Tom och tung
Dum och ung
Och så är det varje dag
Kvällar av fylla
Dagar av dimma
Cykler och murar
Solsken och skurar
Inget rim och reson
Veckor som går
Månader blir år
Ångest och val
Frihet och kval
Och jag blir inte mindre ensam
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag gillar många saker med denna dikten. Den har en enkel struktur, rim, intressant tema och en bra ordning.
Du börjar med att introducera vad som händer: berättaren promenerar, och dikten handlar om tankarna som uppstår under promenaden. Känslan är dyster, uppgiven, hopplös... Och jag gillar hur ingen lösning ges, det förstärker effekten.
Berättaren brottas med sig själv, gör fel val om och om igen, och ingen förändring finns i sikte. Att raderna hela tiden juxtaposerar två ting med varandra är kanske kopplat till den ständiga jämförelsen hos berättaren. Hela tiden medveten om vad som skulle kunna vara, eller vad som borde vara, jämfört med vad som nu är, och det är ur den jämförelsen konflikten uppstår.
:D så hade jag inte ens själv lyckats tolka dikten, undermedvetet kanske jag var medveten om det, men jag tänkte mest på hur det är just nu. Jag är ute o går väldigt mycket. I en ålder när man inte riktigt vet vart livet kommer ta riktning. Det är svårt att promenera utan riktning, med ett huvud som känns tomt och tungt.
Skicka en kommentar