Staden är levande
Men katedralen död
Händer sträcks trevande
Efter historiens stöd
När, vem, vad
Och hur
Finns en levande stad
Bak kyrkogårdens mur?
Vad som hänt går ej att veta
Trots vi går där många gått
Och söker utan att leta
Efter en historielektion vi icke fått
För ofta går
Det som gått
Och varje vår
Skördas det man sått
Det som föll
Gör att man lär
Och det som höll
Ger staden atmosfär
Och det som var
Blev det som är
Och dröjer kvar
Gör mycket här
En drunknad fröken
En skolpojk som blev general
En dimma av spöken
Dröjer alla vid död katedral
Soldaten från Somme
Tycks göra sig påmind
I en pust av minnen som
Dröjer i varje vind
Bakom fallen fasad
I förfallen sal
Bor i en levande stad
Minnen vid en död katedral
3 kommentarer:
Den där bussbiljettens öde var synnerligen mer kreativt än varken den eller vi hade kunnat gissa! Den här dikten provocerar minnesbilder som är mer än lovligt lockande när man åter sitter i sitt 80-talshus i ett lugnt villaområde i en svensk småstad och skriver en androgyn litteraturuppsats. Ett inspirerande ställe, och ett bra sista stopp på resan.
Du vet redan min favoritdel:
"En drunknad fröken
En skolpojk som blev general
En dimma av spöken
Dröjer alla vid död katedral
Soldaten från Somme
Tycks göra sig påmind
I en pust av minnen som
Dröjer i varje vind"
Det är nästan så att dikten borde ackompanjeras med en bild från platsen, för att lägga till ytterligare lite stämning. Just sayin'. I övrigt, endast den vanliga saluten.
gillar upprepningen av "död" - vivid imagery. favoritdel:
"Vad som hänt går ej att veta
Trots vi går där många gått
Och söker utan att leta
Efter en historielektion vi icke fått"
så intressant att gå och tänka på sånt när man är ute och promenerar. vem har gått här innan, hur såg det ut då, vilka var de och vad hände i deras liv... feeling the history of a place, surrounded by history...
väldigt aforism-packad dikt, nästan boye-lik =) me like =)
Linus, lagt till bilder nu =P
Och jag håller med (som du vet), St Andrews var verkligen inspirerade... det gick helt enkelt inte att låta bli att skriva, varken dikt eller berättelse!
Emma, tack =) Och jag instämmer helt, det är häftigt att tänka på det sättet, ställen med mycket historia är så otroligt speciella! Det är underbart att gå runt på ställen där sådana tankar bara anfaller en. Och om en stad kan vara levande, så borde ju en katedral kunna vara död ;)
Skicka en kommentar