Svävandes genom gatorna jag beaktar det jag ser,
iakttagelserna omkring mig blir bara fler och fler.
Vid trottoarkanten ligger ett papper, vått och smutsigt,
som sakta disintegreras och försvinner ner i avgrunden.
Jag ser ett pappersflygplan som flyger upp mot solen,
men i nästa stund störtar hjälplöst, handfallet, ner.
Längst bort en pappersboll som kastats ut genom ett fönster,
fylld av urvattnade reflektioner och ytliga tankar.
I papperskorgen ligger resterna av en halvbränd bok
och gömmer sig från den skarpa kylan.
Papprena jag ser har olika form, färg och tryck,
och orden som är skrivna på dem, kanske aldrig får läsas mer.
Kom ihåg:
Vi kommer alla ur samma jord och mark,
Och vi är alla ursprungligen blanka pappersark.
5 kommentarer:
Det känns som att det finns mycket att läsa in i den här dikten. Jag gillar avslutningen, och -- om jag tolkat det rätt -- även budskapet. Nice one.
Tack för din kommentar Linus:-)
Hur tolkar du den?
Jag har funderat på om jag skulle lägga till en kommentar till det jag skriver, där jag förklarar hur jag har tänkt och mina intentioner. Genom att inte skriva förklaringen i inlägget så påverkas inte heller läsaren första intryck, men läsaren kan sedan jämföra sin tolkning med författarens. Jag märkte i alla fall när jag reflekterade för CAS att jag började förklara vad jag ville göra, vad jag gjorde och hur jag tyckte att jag lyckades.
Det jag uppfattar är hur du å ena sidan konstaterar att vi alla föds 'tabula rasa', alltså ett blankt papper. Dikten demonstrerar ju sedan att även om grundmaterialet är detsamma så går ju få av dessa papper lika öden till mötes: något blåser iväg, något löses upp, något är halvbränt, något används säkert av förkylda för att snyta sig.
Jag börjar låta mer än lovligt flummig vid det här laget, men det är som sagt ett motiv jag gillar: oavsett våra olikheter har vi alla samma bas och ursprung. Det är så jag tolkar den åtminstone.
Gällande dina egna kommentarer så är ju sådant alltid lite problematiskt. Det *är* alltid roligare att låta läsaren själv skapa sig ett intryck av stycket, snarare än att måla dem på näsan (vilket jag själv har en elakartad tendens att göra). Ett sätt att lösa det är ju att helt enkelt skriva dina egna tankar, din rationale eller vad det nu kan vara, i kommentarsfältet. På så sätt är man tvungen att läsa dikten innan man får din syn på den.
För övrigt, på tal om ingenting, får vi skrota de där planerna med att diskutera politik på Conditori Lundagård, de har gått i konkurs. D:
Väldigt intressant, håller med Linus =) Jag gillar hur du jämför pappersark med människor och hur dessa går olika öden till mötes. Tänkte du på några människoöden som kan jämföras med pappernas öden?
Synd med Lundagård, skulle varit kul :( Er tolkning stämmer väl med min intention; att likna människor med pappersark. Några specifika människoöden hade jag inte i åtanke.
Skicka en kommentar