Stora flingor som fyller skyn
Enkel vithet, en vacker syn
Glada barn på skolgården
I snön är alla barn på jorden
De som nästan vuxna är
Är ej vuxna i vinterns sfär
Världen är för stunden frusen fast
I ny vit färg, en vacker kontrast
Mot höstens gråa moln som gav vika
När vintern tyngde tills de började svika
Och vitt som barnens oskyldighet
Droppade snön ut så vitt jag vet
En ljus färg som nu är luftburen
Runtomkring och överallt i naturen
Visar ett vackert vitt ljus i livet
Ett ljus vi inte längre tagit för givet
Och vi står lyckligt och bara ser
Droppar av snö som fladdrar ner
Sakta och stillsamt, söker de sig
Mot marken för att gömma sig
Som nattfjärilar i mörka natten
Dras de mot markens mörka vatten
Det är fridfullt trots föränderligheten
Det är något vackert i flyktigheten
Och vi leker i snön, vi vinterklädda
Studsande runt, enkelt sedda
Med glada blickar mot vacker sky
I mörka jackor under rött paraply
Och hör hur vintermoln tynger och tvingar
Snöflingor som låter som fjärilsvingar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Woooaaah.
Jag är onekligen imponerad. Du vet din höstdikt, som jag tyckte var din bästa? Den får nog ge plats åt denna. Och det är inte för att titeln är Till Meng :P Växlingen och kontrasten mellan det barnsliga, det lekfulla och det mer betraktande och eftertänksamma är väldigt vacker.
I mörka jackor under rött paraply...
Jag är fortfarande helt shockad över att folk går omkring med paraply när det snöar :p
Fin dikt =) Som meng sa, älskar kontrasterna.
Skicka en kommentar