En rostig nyckel öppnar himlens lås
Ovanför mängder av människoliv
Liten nyfiken ängel genast slås
Av människans behov av tidsfördriv
Ständigt fulla av egen målfullhet
Stannar ingen upp och ser sig omkring
För vad som spelar roll är att de vet
Att de är på väg till någonting
Så bak en vilsen och stilla fasad
Hinner ingen se den sanna identiteten
Hos en i människans maskerad
Där kroppen döljer inre skönheten
För obemärkt och väldigt sliten
En ängel på jorden, tyst och stilla
Tycks mitt ibland oss ack så liten
Men störst av alla vill inget illa
Och mitt bland livets ondskefullhet
Finns en vacker bit av stilla ro
För bland oss alla i hemlighet
Har människoklädda änglar slagit bo
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar