onsdag 26 november 2008

En dikt om en skata

Nattsvart skata på nattsvart himmel
Tittandes ner på jordens vimmel
På lockande vackra ting som blänker
Och skatan tänker som skator tänker

Susar genom luften, svävande lätt
På väg mot ett mål från ovan sett
När molnen skingras och skatan saktar ner
Där är en skatt på himlen som skiner mer

Klar, vacker och flyger som han
Skatan ser skenet som innan försvann
Bländad av ett ouppnåeligt ljus
Fylls en nattsvart fågel av ett inre rus

Natten flödar strömt förbi
När skatan full av nyfunnen freni
Kämpar strävandes mot skyn
För att äga en vidunderlig syn

Upp i himlen mot moln och månen
Hemma i trädet hörs sedan hånen
”Månen?” frågar skatans vän
”Vad skulle du göra med den?”

1 kommentar:

void sa...

Jag gillade den, bl a hur du målar upp en tydlig bild/situation, och att den har ett budskap.