Edit: Skrivit om dikten lite nu för att ha en mer genomgående struktur
Kristina började prata om nattfjärilar med svedda vingar i "Doktor Glas" på svenskan, och sen fick jag inte gjort vad jag skulle på lektionen ;)
Nattfjärilsvingar
Sig uppåt tvingar
Upp mot ljus
I ett väldigt rus
Av allt det hopp
Som ryms i en fjärilskropp
Värms en frusen kind
I nattens vind
Men då fjärilen känner
Hur värmen bränner
Faller den så
Med brända vingar små
Mot skärvor av drömmar
Genom virvlande strömmar,
Där mörkret griper tag
Om svaga små vingslag
Och med vingarna utbredda,
Fastän halvt bortsvedda
Fjärilen sakta dalar ner
För att aldrig flyga mer
På marken ligger sen
Ett vingpar som aldrig slår igen;
En bruten fjärilskropp;
Ett slocknat sinne med ett slocknat hopp
7 kommentarer:
haha jo, intressant lektion. kom aldrig fram till vad den där fjärilen skulle symbolisera, men utifrån din dikt så låter det som den symboliserar Drömmen. Drömmen med stort D, vad det nu kan vara. Ett hus, en bil, en ny kärlek, whatever. Mycket bra skrivet, bra flyt! Ibland känns det väldigt konventionellt (kan man säga så??) med rimmen, att det måste rimma på traditionellt vis. Men det är en smaksak antar jag =) Jag föredrar t.ex. Södergran - sporadiskt med rim, men om de finns, väl valda och placerade - medan de flesta i vår klass tycks avsky henne (?!) Sista versen låter lite avhuggen - hade gärna haft en avslutande (icke-rimmande) mening där, som punkt och avslut bara. "Ett utbrunnet hopp" - det låter som att man tar ett andetag där och väntar på en fortsättning...
Annars: I'm in awe of your writing, I really like it! =)
Konventionellt fungerar utan problem på svenska.
Jag tycker det är intressant hur du kunde ta en liten detalj av en lektion och skriva något så pass långt och omfattande av det. Jag är verkligen imponerad.
Nog får det även mig att tänka på Drömmen, eller helt enkelt någon underliggande drivkraft. Som jag sa innan, den får mig att tänka på Ikaros -- f.ö. en av mina favorithistorier inom den grekiska mytologin. Han hade ju också en ambition, och även om hans vingar smälte snarare än brann så föll han ju (och allt annat än vackert!) likt fjärilen. Hur man sedan vill tolka Ikaros historia är ju upp till var och en: att man även med de bästa intentioner är sårbar? Att man, likt fjärilen i dikten, kan bli förblindad av ljuset i tunneln och glömma landminorna som ligger gömda i mörkret? Att vi är dömda att falla offer för våra drömmar och strävanden?
Ja, jag vet inte riktigt, och det känns som om jag bara slår en filosofisk knut av mig själv när jag kommenterar poesi vid den här tiden på kvällen. Men det är en fin dikt, om än en sorgsen sådan.
Jag tycker själv väldigt, väldigt illa om Södergrans sätt att skriva, men jag kan hålla med om att inga rim alls ibland är bättre än rim. Det är roligt att du nämner det, för jag var nästan på väg att skriva den här dikten utan rim ;) (jag kan skriva utan rim!) Rimmen här är jag inte så himla nöjd med, de låter inte helt naturliga, så jag förstår lite vad du menar.
Hmm, jag vet inte riktigt vad jag hade kunnat göra med slutet, jag gillar att ha "Ett utbrunnet hopp" i slutet, men jag håller nog med om att det går lite för fort just där.
"Att vi är dömda att falla offer för våra drömmar och strävanden?"
Jag skulle inte vilja säga att vi är dömda, men ibland tror jag att vi siktar lite för högt, och kanske att vi drömmer om saker som egentligen bara skadar oss. Hela tiden hör man av folk som bara vill ha mer och mer och hela tiden mår sämre, folk som drömmer om att ha otroligt mycket pengar tex och när de väl har det så står de där, ofta ensamma, och mår absolut inte bättre.
Jag testade att lägga till en mening på slutet, hmm, funkar det?
Ja den funkar nog, och någonting behövde läggas till. Men den skiljer ju sig ganska ordentligt ifrån resten av diktens struktur och upplägg -- kanske hade kunnat avhjälpas av att lägga till ytterligare en rad under den, som rimmar på "till"?
Det var väldigt vackert, den fick mig också att tänka på Ikaros och de brända vingarna. I första strofen fick jag en känsla av att du provade en ny sorts rytm, för du hade så pass korta rader att dikten skulle kunna funka även utan rim. Du gick tillbaka lite till din vanliga skrivstil senare, som visserligen är underbar, men jag hade tyckt det var roligt med att prova lite annorlunda saker.
Annars så håller du uppe ditt kvalité på skrivandet :D Det är väldigt många bra dikter som kommer från svenskalektionerna.
Jo, tanken var att det skulle vara lite kortare strofer, men sen ville jag få in några bitar som inte riktigt gick att göra korta (mer exakt "genom nattens virvlande strömmar"), så då försvann den där tanken någonstans i mitten ;) Fast slutet är lite kortare igen, så lite inkonsekvent...
Skicka en kommentar