* Vaknar. Var är jag? Vem är jag? Vad är detta? Skriker. Vad gör jag nu? Vem är hon? Vem är han? Äter. Varför gör jag detta? Vad borde jag göra? Vem är du? Sover. *
Intressant, jag gillar det, jag förstår inte "Vem är hon? Vem är han?"-biten riktigt, men det är en intressant dikt. Även om man inte fattar var eller vem men är eller poängen med något och bara hatar allting så fortsätter ändå överlevnadsinstinkten hos en. Man fortsätter äta, sova och helt enkelt leva. Jag undrar om det är så för vissa dementa.*
*jag borde inte kommentera dikter när jag precis har jobbat
Vill bara lägga till att diktens innehåll låter mer som något som händer morgonen efter en rejäl fylla, men det är intressant att tänka på det på fler sätt. Det finns många tillfällen man kan fråga sig vem man är och varför man gör saker. Var man är nog mest förvirrande efter en riktig fylla eller om man, som nämnt, är dement. Ja, i alla fall, intressant. Jag gillar skriket där i mitten. Det är en så oerhört härlig kontrast mot ätandet.
Fylla? Inte då. Vid det laget frågar man sig snarare: "Vart fan är mina kläder", "Vart blöder jag" och på detta följer ett kvintessentiellt hat emot livet.
Skämt åsido, jag tolkar "Vem är hon? Vem är han?"-biten som att vakna i en främmande säng med alldeles för många människor med alldeles för lite kläder, men jag är som jag är.
5 kommentarer:
Ha en fin kväll:)
Det tog ett litet tag för mig att inse det, men den här dikten äre rent kafkaiskt mästerlig.
Intressant, jag gillar det, jag förstår inte "Vem är hon? Vem är han?"-biten riktigt, men det är en intressant dikt. Även om man inte fattar var eller vem men är eller poängen med något och bara hatar allting så fortsätter ändå överlevnadsinstinkten hos en. Man fortsätter äta, sova och helt enkelt leva. Jag undrar om det är så för vissa dementa.*
*jag borde inte kommentera dikter när jag precis har jobbat
Vill bara lägga till att diktens innehåll låter mer som något som händer morgonen efter en rejäl fylla, men det är intressant att tänka på det på fler sätt. Det finns många tillfällen man kan fråga sig vem man är och varför man gör saker. Var man är nog mest förvirrande efter en riktig fylla eller om man, som nämnt, är dement. Ja, i alla fall, intressant. Jag gillar skriket där i mitten. Det är en så oerhört härlig kontrast mot ätandet.
Fylla? Inte då. Vid det laget frågar man sig snarare: "Vart fan är mina kläder", "Vart blöder jag" och på detta följer ett kvintessentiellt hat emot livet.
Skämt åsido, jag tolkar "Vem är hon? Vem är han?"-biten som att vakna i en främmande säng med alldeles för många människor med alldeles för lite kläder, men jag är som jag är.
Skicka en kommentar