*
Jag ville säga något klyftigt och smart
något som skulle imponera och beröra
Som långsamt avklädde sanningen klart
så att alla tydligt skulle få höra
Jag ville säga något vackert och glatt
något som skulle få dig att skratta
Som modigt och starkt fördrev vår natt
för att äntligen få uppleva det motsatta
Jag ville säga något kärleksfullt och ömt
något som skulle trösta och beundra
Som förverkligade allt det du drömt
så att vi kärlekens skatter få plundra
Men allt jag kunde få fram var denna önskning
och jag hoppas att det på något sätt var nog
Allt detta ville jag säga till dig, min älskling
då, innan du dog
*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Väldigt fint tema. Sista raden i första strofen, hade du inte kunnat skriva "få höra" istället för "den höra" eller nåt sånt? Jag har problem med att flytta fram "den" för rimmens skull, blir lite syftningsfel?
"Jag ville säga något vackert och glatt
något som skulle få dig att skratta" är väldigt fina rader. Jag är dock lite skeptisk mot användandet av ordet "fördrev" i tredje raden, och förstår inte riktigt det där med "motsatta" i sista raden, det känns inte riktigt som det passar in, som om det har nåt att göra med det som står runt om?
Ömt/drömt är ett väldigt fint rim, funkar jättebra. Men älskning är inte ett ord? Du kan inte testa nåt med nära/kära eller nåt sånt? Lite kliché kanske iofs, men jag förstår inte riktigt vad du menar med "önskning" och rimmet känns inte helt rätt. Men andra och fjärde raden är väldigt fina, väldigt fint slut, rörande. Ett par justeringar bara så tror jag det är här blir en jättebra dikt :) (och jag hoppas du läser det här som konstruktiv kritik och inte bara kritik ;))
Åh, vad glad jag blir av att se aktivitet här! :)
Mycket bra bra konstruktiv kritik tycker jag.
Få höra låter mycket bättre, tror nog att jag hade det så ett tag, vet inte riktigt varför jag ändrade det.
"Motsatta" syftar på föregående raden med "natt" så som jag tänkt det. På så sätt så har också "fördrev" mening i sammanhanget. Att "fördriva natten" känns som ett bekant uttryck för mig av någon outgrundlig anledning. Låter det lika tokigt med detta i åtanke?
Kanske borde jag ändå ändra det, om det känns onaturligt. Inte riktigt den känslan jag är ute efter.
Angående önsking: "Jag vill" ser jag som en önskan. Det ser inte du?
Älskning är bara hjärnsläpp från min sida. Det ska stå älskling. Eller känns det fortfarande inte helt rätt då för dig? Jag minns att jag hade lite svårt att skriva de sista raderna, därav kommatecknet i näst sista raden och den jämfört med resten av dikten udda (fast kanske på ett bra sätt) sista raden.
Tack igen för kritiken! Har saknat det massor.
Skicka en kommentar