Where do teardrops go when they've been cried?
Can you follow their descent -
See the passion that has died
And tell me where it went?
Did tears of hurt and lies
Help put out the flame?
Did we stop to play it nice
And start to place the blame?
Can you find the seed of doubt
And the tears that helped it grow?
Was there a way to work it out
That would've stopped the teardrops' flow?
What if you could look inside a tear
And see the story of why it's cried -
Would you dare to see what's there
Even if you see yourself inside?
Can we find absolution
For the many lies that have been lied?
Could there even be a solution
Once so many tears' been cried?
Is it possible to stop our fears
From being the laws that we abide?
If you could follow a trail of tears
Would you learn to stop the teardrops before they're even cried?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vad emo du har blivit på sistone!
Fortfarande ovant att se dig dikta på engelska, men det funkar definitivt bra. Det som tappas i flytet dina svenska dikter har ersätts i min mening av ett bra, naturligt användande av engelska idiom.
Temat är intressant, om än inte banbrytande. Det finns väl två sätt att närma sig det, egentligen: sina egna tårar, eller andras. Ens egna är lättanalyserade, det är bara att känna efter hur man känner, men att förstå vad som ligger bakom andras är svårare -- för att inte säga att det i många fall är stört omöjligt, då få är villiga att säga varför de egentligen gråter, antingen av rädsla för att öppna sig, eller rädsla för att verka svag, eller ja. Rädsla för något, generellt -- a fear, a law to abide?
Dikten peakar vid "Would you dare to see what's there/even if you see yourself inside". Ja, fan vet.
haha, jag visste att nån skulle skriva nåt om emo ;P och det är fortfarande ovant för mig att dikta på engelska också, känns jättekonstigt! Men det finns så många nya rim att utforska!
Det här är vad som händer när jag helt plötsligt börjar skriva dikter vid halv fem på morgonen... sen somnade jag med ansiktet i mitt block och vaknade med bläck på näsan och skrev färdigt.
I alla fall, skitkul att du tänker på två sätt att närma dig det hela! Jag började med att det var diktjagets tårar, sen att diktjaget fått nån att gråta, och jag alternerade även mellan om diktjaget var man eller kvinna. Sen sket jag i det och bestämde mig för att det inte spelade nån roll, relationsproblem är aldrig ensidiga.
Jag tror det är ovanligt att ett förhållande går utför utan att båda sidor blir illa berörda, och utan att båda sidor frågar sig varför och hur de hamnade där. Och det är nog aldrig bara en persons fel. Det är intressant både att ställa frågor till sig själv och försöka få svar eller förstå den andra.
Tycker du pga rimmen har ett fint tempo i dikten och ditt tema är gripande, även om jag tycker att du kanske upprepar dig själv nåhon gång för mycket. Två andra detaljer som för mig bröt flytet i dikten var först o-rimmet doubt/route och sedan tycker jag det är en udda formulering i sista meningen i "Would want", känns lite disconnected från raden innan ( ... trail of tears).
Men annars tycker jag att det är ännu en av dina rimmande mästerverk. Känns väldigt Karin Boye, typ Sköldmön, just i takten.
Tack för kritiken! Jag kände också att det var lite upprepande och inte alltid helt sammanhängande. Och ärligt talat så tror jag att "doubt" och "route" rimmade klockan fem i morse ;) Skulle det bli snyggare med "was there some way to work it out"? istället för "was there another route"?
Är "Can you find the seed of doubt
And the tears that helped it grow?
Was there some way to work it out
That would've stopped the teardrops' flow?" en överflödig strof?
På slutet tänkte jag typ att om man följer "a trail of tears" och kan hitta orsaken till att det överhuvudtaget finns a trail of tears, skulle personen då vilja göra det ogjort, göra så att inga tårar föll? Fast det är inte så tydligt... Nåt förslag på hur jag kan ändra?
Känns mycket renare nu :-) Din lösning är bra imo.
Skicka en kommentar