krafter som överskuggar varandra
får dig att tvivla och vackla
motstånd som stryker dig mothårs
får gråten att växa i halsen
andras framgång blir en måttstock
som fördubblar fallet till botten
varje dag är en förlängning
på ett misslyckat liv
som vill ta sitt liv
temporära positiva luckor i det gråa
gör inget för förändring
någons stöd är inget stöd, du är död
barnet där inne förtvivlar
i vuxenvärldens verklighet
nektarn har förlorat sin sötma
och kejsaren är fullt påklädd om än
utan tronsal, förstånd och pank
som du, arbetslös, ensam och pank
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Är det inte märkligt, det där, att man så ofta jämför det man har med vad andra har, oavsett om det är realistiskt eller relevant? Oavsett vad ens eget liv innehåller så hittar man något i en annan persons liv som man vill ha så mycket att det gör ont. Även de gånger man egentligen, rent objektivt sett, har det ganska bra.
Samtidigt, sådan längtan och sådant begär lägger färskt virke på brasan, vilket gör att man jobbar desto hårdare för att nå sina mål. Nå, efter att man har deppat ihop ett tag i alla fall.
Och även om jag ställer mig bestämt tvärtemot dess innebörd, så låter raden "någons stöd är inget stöd, du är död" väldigt bra. Men som sagt, jag håller inte med. Det minsta stöd är alltid ett stöd.
"andras framgång blir en måttstock
som fördubblar fallet till botten"
Det blir så lätt så, att man jämför sig med andra som kommit långt upp. Inte ofta logiskt eller bra, men har man andra mitt framför ögonen så är det ju lite svårt att inte lägga märke till hur det går. Och sen går man inte på typ high school reunion för att slippa den känslan.
Jag gillar de olika exemplen på det negativa i att växa upp, de sista fyra raderna. Det är väldigt snyggt.
Skicka en kommentar