Complaining och selfhate

att vara sin egen harshest critic
är ganska fucking miserable
att aldrig vara satisfied
är ganska fucking exhausting

men ändå för weak eller afraid för change
fast i selfpity och damn whining
enquiring för något unknown
missing en piece

searching men inte finding
trying men inte succeeding
wanting men inte having
bara failing

remembering alla opportunities
knowing de är gone
left är du alone
det new unacccepted du

nu ställer du questions
med answers du redan know
och som inte ger dig anything
som inte kommer change anything

så du flee från reality
indulge i minsta urge
hope att du ska forget
hope att du ska escape

Trots våra kroppars affinitet, plågas vi ändå av ensamhet

förväntan förgör
längtan luras
minnen blir minimala
dina tankar förstör

vansinnig vansklighet
kallsinnigt kaos
falskhet är fel
dumheter blir vishet

godtrogen generositet
hjälplös heroism
tomhet var trygghet
livet en banalitet

absurda antaganden
solidarisk sorglöshet
problemcykeln är perenn
försök inte vara kräsen

-----------------------------------

kunde inte låta bli - hihihi. Förlåt, döpte om den från Folly Without Fantasy till nåt nytt. Se titel.
/e

Eurydiche

Du ämnade ta henne med storm,

Du önskade bli följd av hennes blick

För du hyste ett hopp

om att slutligen få stopp

På ditt hjärtas kalla ensamritt

Hon såg dig och tog notis,

Hon blinkade och hennes ögon mötte dina

Men blicken var för kort

och vändes för snart bort

Ett leende var allt som blev ditt

Inget krig förklarades och ingen fred kom till;

inget krig förlorades, men inget krig vanns

Ingen anledning att gråta,

men ingen att skratta

För du har fortfarande inget att sörja eller fira

En tango kräver två och du fick ingen dans

Så du valsar stilla vidare:

Måhända finns din drottning

Någon annanstans

---

Även klassicistfascister som jag själv kan skriva kvasimodernistiskt emellanåt.

Som en liknelse

*
Som ett fordon
som fortfarande är fast
i samma spår
med samma last

Som ett ägg
som försöker flyga
fast kan inte än
men försöker ändå övertyga

Som ett likhetstecken
som saknar ett streck
och är bara negativ
och gör att allt blir fel
*

Vid vilken promillehalt dör en människa?

Jag tror det handlar om att ge
Att inte sitta still och bara le
Ingen vill ha dig och allt är yta
Skit i sånt, skit i att skryta
Var inte en bitch. Spela inte svår
Se dig själv som festens svarta får
Berusa dig till 3,9 promille
Var pinsam, håll ditt eget gille
Varför ska man leva tyst och snäll?
När man kan vara en jävla käftsmäll
Berättigade bakfylledagar med ångest
För att veta att man lever måste man må pest
Varför sa jag det, varför gjorde jag så
Alltid ”om” och ”men” och planer om ”då”
Rättfärdiga ditt leverne och fylleri
Skratta åt dig själv, praktisera självironi
Låt inte varenda skitsak bli så jävla förstorat
Då kan du lika gärna stanna hemma, för då har du redan förlorat.
Nej jag tror det handlar om att surfa på vågor
Att hela tiden komma med obekväma frågor
Att vara galen och dum,
Att vara kung.

love is friendship on fire?

no such thing as protection from rejection
wringing your heart like a dish rag
waving a tear-stained white flag
i give up, i give in, i would give you anything
what reason behind treason
why sleep with the enemy
why was it her and not me
thoughts that drain your energy
sucked into self-pitying regret
betting your heart in russian roulette
internal explosions of opposing emotions
masked by vacant expressions
ruined by late-night msn confessions
followed by months of rehabilitation
and preferably mild demoralisation
'Cause next time it's you making them cry
and going insane by asking why.

The bitter taste of freedom

Would you wonder where I went

If I was gone for a year?

Would you weep if I vanished,

Would you shed me a tear?

If I was beat down and broken,

Now, would you give a damn?

And to be ever so honest:

Do you know who I am?

---

Vissa dagar, och vissa personer, evokerar helt enkelt mänsklighetens äldsta frågeställningar.

Should we kill all butterflies?

>.Make me scream and I'll be yours for a second
make the track a bad romance where
butterflies emerge from poison gas
with wings of silver and a flutter of dust

don't ask questions, put aside your pride
within these walls reside, a scared girl
on a quest for vindictive redemption,
left in her wake are the smoking cinders

if you want the prize, play the game
a costly ruse used by devils
build an illusion in stearic acid
Just to watch it melt in the flame.<


-----------

i dont really know what happened there. im hungover and almost asleep at my keyboard. Humor me.

Dikten som inte riktigt ville

Jag kan se en person
Jag kan smaka ett salt
Jag kan höra en ton
Jag kan känna att det är kallt

Jag kan inte höra en stund
Jag kan inte lukta på sanning
Jag kan inte smaka på avund
Och jag kan inte känna ingenting

Men jag kan lukta mig till rädsla
Jag kan höra ett tyst rop
Jag kan smaka segerns sötma
Och jag kan känna att två människor hör ihop

Refuseringsbrev

Dina drömmar är absurda

och din prosa saknar charm

Du borde nog ha stryk,

men det får du av din tarm

Du hävdar att du kan om du vill

men det tycks du aldrig vilja;

Din briljans är obevisad

Men ditt slarv är svårt att missa

Ditt hjärta både kan, vill och vågar

men av detta syns inget sken

Och lever du, arma dåre, för detta

Råder jag dig köpa en gravsten

***

För att vissa dagar hatar man lika mycket, som dom tycks hata dig.

Småsaker

*
Efter du har blivit,
är du nyfiken?

Efter du har sovit,
är du pigg?

Efter du har ätit,
är du belåten?

Efter du har städat,
är du fridfull?

Efter du har arbetat,
är du stolt?

Efter du har tränat,
är du glad?

Efter du har älskat,
är du tillfreds?

Efter du har erhållit,
är du nöjd?

Efter du har erfarit,
är du lycklig?

Efter du har varit,
är du ångerfull?
*

Extra! Extra!

Ni kan vänta er en samling fyllesånger på engelska här snart; i egenskap av präsident för min fina korridor har jag tagit på mig att översätta vår sångbok. Det här blir ett intressant projekt.

Livet leker och liker lever

Kom från en plats

som ingen pratar om,

styr sedan dina steg

mot en annan horisont

Njut av nya vidder

och ett annat liv än förr,

bli kär i för många

och full bak varenda dörr

Dansa, le och skratta

och lev aldrig någon nöd,

ty glädjen är gratis

tills dess du ligger död

***

Se, jag kan vara optimistisk om jag vill.

Beroende

*
Bara en kan ju inte skada
men fjorton timmar senare
när upplevelsen försvinner
när eskapismen inte fungerar
livets självbevarelsedrift kallar

Statusändring:
Inte längre upptagen med att döda
mig själv långsamt
Istället nu förtvivlat ångerfull
hungrig och trött

Innan uppvaknandet,
så var jag inte här
så kändes allting bra
igår flöt ihop med idag
och jag var oövervinnelig

Jag vill tillbaka dit
bort från liv och skit
bort från mer och mer
bort från allt jag ser
Ta mig bort, jag ber!
*

Världen är vacker

*
Vandrade
runt i en rund ring
rakt på en rak linje
på väg mot undergång

Höstlöv som dansar i vinden
en vind av färger och liv
i en låda utan väggar
men ändå undrar dansarna
vad finns utanför

Det som finns, är
oändliga möjligheter
så länge som det är svart

Söker
vad kan lösa denna Gordiska knut
vilken del i denna människa fattas
undrar jag medan jag fortsätter
banka fyrkanten mot cirkelhålet

Bekymmer och problem
vilja och förnekelse
rädsla för förändring
belåten med elände

Fast i en svårbegriplig värld
men ack så vacker
arbiträr och hemlighetsfull
svaren på våra frågor finns i oss själva

Vaknade
föll ut från det kalla mörkret
steg in i det varma ljuset
och såg att det var bra
*

Korridorspatriotism

Du vaknar, tänker "Flyglarm!",
hoppar upp ur sängen
Tittar sömnigt genom fönstret,
det ryker ifrån ängen
Det skrålas och det vrålas
och du suckar djupt --
SSKK bränner soffor
under vilda, glada tjut!

Du ringer, klagar, gormar,
till AFB:s nattjour
"Det är era hyresgäster,
och oredan är stor!"
Det får AFB att våndas,
denna djävla korridor!
Ingen nåd skall visas,
där ska vara lugnt i år

Nästa morgon går in på C1
AFB:s representant
Han hör ljud ifrån köket,
går ditåt, militant
På bordet ligger Präx*
och snarkar bakfullt arrogant,
och köket tycks ha gästats
av en drucken elefant

På detta följer bannor
och puritanpredikan
Men Präx han sträcker på sig,
ignorerar huvudpinan
"Trodde ni att vi var döda?
Vi låg bara på lur!
Och vår anda kvävdes aldrig
av eran djävla mur**."

*

För den oinsatte följer några fotnoter.
*=Präx, alternativt präsident, är den av de boende på SSKK -- Sportsuparklubben Kamraterna, reds. anm. -- framröstade korridorshövdingen. Hans eller hennes huvuduppgift är att dra igång anordnandet av de finaste korridorsfästerna i Lund och i allmänhet se till att korridorens invånare känner sig välkomna, och att budorden (Sprid ditt supande över veckan; Sporta mer; Sprid SSKK:s goda anda och gemenskap över världen; Var snäll; med mera) följs så gott som möjligt. Sittande Präx är av en ren slump undertecknad, som framförde ovanstående korridorskväde i sitt invigningstal, som han för övrigt inte minns då han dessförinnan druckit en halv liter punsch.
**=Den gamla BC-korridoren avgränsades våren 2007 till två separata korridorer. Detta manifesteras av en illa byggd och hiskeligt ful vägg som går genom köket -- på andra sidan är numera nykterhetskorridor. Stilpoäng till AFB där, men vi lackar likväl ur på murjäveln och det är allmänt vedertaget att den sannolikt kommer rivas under ett frustrerat jubileum någon gång i framtiden, för att så återförenas med vår andra halva.

Framtid

Läser någon denna fortfarande?

Ännu en gång.

*
Vaknar.
Var är jag? Vem är jag? Vad är detta?
Skriker.
Vad gör jag nu? Vem är hon? Vem är han?
Äter.
Varför gör jag detta? Vad borde jag göra? Vem är du?
Sover.
*

Allt jag ville säga

*
Jag ville säga något klyftigt och smart
något som skulle imponera och beröra
Som långsamt avklädde sanningen klart
så att alla tydligt skulle få höra

Jag ville säga något vackert och glatt
något som skulle få dig att skratta
Som modigt och starkt fördrev vår natt
för att äntligen få uppleva det motsatta

Jag ville säga något kärleksfullt och ömt
något som skulle trösta och beundra
Som förverkligade allt det du drömt
så att vi kärlekens skatter få plundra

Men allt jag kunde få fram var denna önskning
och jag hoppas att det på något sätt var nog
Allt detta ville jag säga till dig, min älskling
då, innan du dog
*

Smärtsamt medveten

*
Smärtsamt medveten
om mina begränsningar
Jag är, bara, människa

Smärtsamt medveten
om mina misstag
Jag är, bara, mig själv

Men
Trots allt
Ändå
Å andra sidan
Så är det ljuset som skapar skuggan
*