Ravenous, ravenous.

Now I know. And now I’ve seen
The ugly face of lonely
Come to me, come in my door
The ugly face of anger
A hundred more, a thousand more
To suffer from stupidity
I don’t care, no I won’t see
The honest face of happiness
Consuming me, consuming all
The bitter face of uselessness
Leave me now, as all will leave

There’s no rest before the end.

Eremiten i min hjärna

På promenad
Mitt huvud och jag
Tom och tung
Dum och ung
Och så är det varje dag

Kvällar av fylla
Dagar av dimma
Cykler och murar
Solsken och skurar
Inget rim och reson

Veckor som går
Månader blir år
Ångest och val
Frihet och kval
Och jag blir inte mindre ensam

Lundensisk Snö

En till liten novell:

http://data.fuskbugg.se/dipdip/AraneyaOlausson4doc.doc

Death cab for cutie 2

Det var tio grader kallt
Och vi stod under ett träd
Tårarna hängde i luften
Men vägrade att falla

Det var det värsta jag gjort
Och det kändes som
Berlinmuren var mellan oss
Och ingen tvekan om
Vilken sida jag befann mig på

Du hade ett hem i mitt hjärta
Av ruttet trä, det multna från början

För man kan inte hitta ingenting
Om där inte finns något från början

Jag vågade mig ut på farliga gator
Där ungarna blev höga
På hemmagjort speed
Och vi sov i samma säng
Fast jag kunde inte sova alls

Den natten fick solnedgången
hustaken att se ut som tänder
I munnen på en man
Som ville äta oss båda

Du är så söt när du sluddrar
Men baren stänger nu och de vill att vi går

För man kan inte hitta ingenting
Om där inte finns något från början

Jag är i krig, huvud mot hjärta
Och det är alltid såhär
Mitt huvud är svagt, mitt hjärta är vagt
Och talar innan jag vet vad det vill

För man kan inte hitta ingenting
Om där inte finns något från början


----------------------------------------------

Fritt tolkat "Crooked Teeth" av bandet Death cab for cutie.

Death cab for cutie

På morgonen flydde jag
Lämnade en lapp som sa:
Någon kommer älska dig

Älskad, du kommer vara älskad
Som du aldrig varit förr
Minnena du har av mig
Kommer enbart vara som konstiga drömmar
Som ett par suddiga foton
Som att jag aldrig var där
Någon kommer älska dig

Precis innan du somnar är du ensam
Och varje gång du fäller en tår
Men ditt hjärta tillhör någon du ännu inte träffat
Jag vet att om något år
Någon kommer älska dig


-----

En låt av Death cab for cutie som heter "Someday you will be loved"

Gemensam rädsla

*
Sekunden jag tvekar inför din fråga
Berätta till dig, det vill jag våga
Vad kommer du säga inför mitt svar?
Kommer vi att förlora det vi har?
Öppna upp och dela med mig av allt
I ensamheten är det fasansfullt kallt

Vi sitter ensamma kvar på vår bänk
Var för sig, i våran gemensamma länk
Mörkret närmar sig stadigt, försiktigt
Och påminner oss om vad som är riktigt
Tillsammans vakar vi över vårt ljus
Det enda vi kan höra är vindens sus

Vad blir fortsättningen på vår saga?
Blir detta något som vi inte kan laga?
Eller blir det vad jag alltid önskat mig?
Blir jag det du alltid hade önskat dig?
Valet där vi kan vinna eller försvinna
Kommer kärleken dö ut eller börja brinna?
*

Blåval

*
"Försök igen, för nästa gång går det säkert bra!"
... Ibland vill jag bara lämna allt och dra.
Bort från er som bara gör det nödvändigaste gott,
förtränger samvetet och ser allt moraliskt grått.
Eskapism från mig själv och hela denna världen,
Bort till en enklare plats med vackrare värden:
Det är en dröm och en tragisk försvarsmekanism.
Dock är detta bara en abstrakt lyrisk eskapism.

Försöker igen, men det går inte alls så bra.
Livet är svårt, och bortkastat på de levande.
Döden lär oss att motsatsen är något att ha:
Valen vi väljer långsamt, ovisst, och trevande.
Eskapism från mig själv och hela denna världen,
Bort till en enklare plats med vackrare värden:
Det är en dröm och en tragisk försvarsmekanism.
Dock är detta bara en abstrakt lyrisk eskapism...
*

En flaska i huvudet

Så drama får bli ledordet i varje handling
När man inte når fram med bara ord
Efter varje reva i bilden kommer förvandling
Du såg mig kanske för första gången
Första gången jag var på väg att gå
Än en gång står jag liten och bortkommen
Och väntar på att du ska förstå

Går på krossat glas och allt är tyst
Vill inte höra att du inte ringer
Går tillbaka till det gamla livet
Där alla orsaker att älska dig försvinner
Du bygger murar du trott du rivit
Murar som döljer gamla sår
Drama verkar vara allt du förstår

Short Story

Här kommer en liten historia som jag fick skriva för min kurs i litterärt skapande:

http://data.fuskbugg.se/dipdip/AraneyaOlausson2.doc

Prinsessan på den vita springaren

Jag ville skriva om svaghet
Hur jag fegar ut ur varje situation
Står och velar på en tågstation
Ska jag åka dit och bara säga det jag vill
Eller blir det en sådan där kväll till
Där jag bara slår ner blicken och är svag
Utan att verkligen visa ”det här är jag”
Visar en falsk yta som av rädsla inte kan
Han borde ju säga något, han är man
Ska inte män vara starka och ta första steget?
Det är ju det jag vill, och det är felet
Säger att jag är stark när jag är svag
Erkänner inte utan är bara vag
”jag gillar dig” - vafan betyder det
Skyller på honom, projicerar min svaghet
Det finns ju en anledning till att jag spelar spel
det finns en anledning till att jag bara gör fel
det handlar inte om mod det handlar om närhet
för närhet är människans största svaghet
så det jag ville få sagt om svaghet
är att alla förtjänar skrämmande närhet

Commentary on a pathetic condition

*
Another party-brat faking
Another window-widow aching
A human hocus-pocus dance
Dancing for another chance

Feelings' circular meaning
Feelings' necessary being
A hip tautological claim
Claiming to rule the game

Nihilistic prejudice loving
Nihilistic self-destructing
A restricted defined entity
Entitling a material cavity
*

Vad gör man när ens trähatt till vän går vilse på vägen till klubben, så att man står själv vid baren och super ner sig?

Man gör ett fylleförsök att översätta Fröding.

Men strunt är strunt och snus är snus

om ock i gyllne dosor

Och rosor i ett sprucket krus

är ändå alltid rosor

-->

But crap is crap and a fag is a fag,

if so in gold enclosed;

But a rose kept alive in a broken vase

Remains forever a rose

Vinnaren

jag vill få det uttryckt
innan det blir bortryckt
mina tankar om livet och allt
det som anses vara jävligt ballt
som en av alla andra före
följer jag andras rättesnöre
en i massan, förlorad i mängden
irrelevant, sett i längden
trotsar min tvekan och nihilism
satsar på att hitta en positivism
måste ha en tro på livstilen
för att flyga framåt som pilen
aldrig ge upp, aldrig titta ner
alltid försöka få mer och mer
göra sitt bästa för att leva och lära
var går gränsen för vad man kan bära?

tiden flyter på,
kan du nu förstå
toppen ska jag nå
vinnaren; åh

andas, sova, dricka, äta
vad är det man ska slutligen mäta
cash, lya, brud och jobb
samtidigt inte vara en ful snobb
festens mittpunkt; alltid glad
framgångsrik: men till vilken grad?
hur ska man egentligen vara
för att undvika misslyckandets snara
alla vill vi bara hamna rätt
ständigt ändrar vi vårt hela sätt
vad är det jag behöver hitta
var nånstans borde jag börja titta
jag kommer aldrig sluta att försöka
tankarna kommer bara att föröka
ändå så vet ingen ett jävla skit
vi bara fortsätter med livets slit

tiden flyter på,
kan du nu förstå
toppen ska jag nå
vinnaren; åh

slutligen så är du bara det du är
utan att förstå hur du hamnade här
oersättlig, ovidkommande och vacker
oupphörligt utsatt för behovens attacker
fortsätter med att göra det du kan
det som oftast förväntas av en man
strävandes efter godtyckliga mål
du utmanas tills du inte mera tål
alltid i någon dryg jävla konflikt
där man bara utför sin dumma plikt
ingen god gärning går ostraffad
medkänslan sedan länge avskaffad
när det går bra kan du bara njuta
och hoppas det aldrig kommer att sluta
fortsätt göra det du tror du bör
fortsätt göra det tills du dör

tiden flyter på,
kan du nu förstå
toppen ska jag nå
vinnaren; åh

tiden flyter på,
kan du nu förstå
toppen ska jag nå
vinnaren; åh

tiden flyter på,
kan du nu förstå
toppen ska jag nå
vinnaren; åh

Complaining och selfhate

att vara sin egen harshest critic
är ganska fucking miserable
att aldrig vara satisfied
är ganska fucking exhausting

men ändå för weak eller afraid för change
fast i selfpity och damn whining
enquiring för något unknown
missing en piece

searching men inte finding
trying men inte succeeding
wanting men inte having
bara failing

remembering alla opportunities
knowing de är gone
left är du alone
det new unacccepted du

nu ställer du questions
med answers du redan know
och som inte ger dig anything
som inte kommer change anything

så du flee från reality
indulge i minsta urge
hope att du ska forget
hope att du ska escape

Trots våra kroppars affinitet, plågas vi ändå av ensamhet

förväntan förgör
längtan luras
minnen blir minimala
dina tankar förstör

vansinnig vansklighet
kallsinnigt kaos
falskhet är fel
dumheter blir vishet

godtrogen generositet
hjälplös heroism
tomhet var trygghet
livet en banalitet

absurda antaganden
solidarisk sorglöshet
problemcykeln är perenn
försök inte vara kräsen

-----------------------------------

kunde inte låta bli - hihihi. Förlåt, döpte om den från Folly Without Fantasy till nåt nytt. Se titel.
/e

Eurydiche

Du ämnade ta henne med storm,

Du önskade bli följd av hennes blick

För du hyste ett hopp

om att slutligen få stopp

På ditt hjärtas kalla ensamritt

Hon såg dig och tog notis,

Hon blinkade och hennes ögon mötte dina

Men blicken var för kort

och vändes för snart bort

Ett leende var allt som blev ditt

Inget krig förklarades och ingen fred kom till;

inget krig förlorades, men inget krig vanns

Ingen anledning att gråta,

men ingen att skratta

För du har fortfarande inget att sörja eller fira

En tango kräver två och du fick ingen dans

Så du valsar stilla vidare:

Måhända finns din drottning

Någon annanstans

---

Även klassicistfascister som jag själv kan skriva kvasimodernistiskt emellanåt.

Som en liknelse

*
Som ett fordon
som fortfarande är fast
i samma spår
med samma last

Som ett ägg
som försöker flyga
fast kan inte än
men försöker ändå övertyga

Som ett likhetstecken
som saknar ett streck
och är bara negativ
och gör att allt blir fel
*

Vid vilken promillehalt dör en människa?

Jag tror det handlar om att ge
Att inte sitta still och bara le
Ingen vill ha dig och allt är yta
Skit i sånt, skit i att skryta
Var inte en bitch. Spela inte svår
Se dig själv som festens svarta får
Berusa dig till 3,9 promille
Var pinsam, håll ditt eget gille
Varför ska man leva tyst och snäll?
När man kan vara en jävla käftsmäll
Berättigade bakfylledagar med ångest
För att veta att man lever måste man må pest
Varför sa jag det, varför gjorde jag så
Alltid ”om” och ”men” och planer om ”då”
Rättfärdiga ditt leverne och fylleri
Skratta åt dig själv, praktisera självironi
Låt inte varenda skitsak bli så jävla förstorat
Då kan du lika gärna stanna hemma, för då har du redan förlorat.
Nej jag tror det handlar om att surfa på vågor
Att hela tiden komma med obekväma frågor
Att vara galen och dum,
Att vara kung.

love is friendship on fire?

no such thing as protection from rejection
wringing your heart like a dish rag
waving a tear-stained white flag
i give up, i give in, i would give you anything
what reason behind treason
why sleep with the enemy
why was it her and not me
thoughts that drain your energy
sucked into self-pitying regret
betting your heart in russian roulette
internal explosions of opposing emotions
masked by vacant expressions
ruined by late-night msn confessions
followed by months of rehabilitation
and preferably mild demoralisation
'Cause next time it's you making them cry
and going insane by asking why.

The bitter taste of freedom

Would you wonder where I went

If I was gone for a year?

Would you weep if I vanished,

Would you shed me a tear?

If I was beat down and broken,

Now, would you give a damn?

And to be ever so honest:

Do you know who I am?

---

Vissa dagar, och vissa personer, evokerar helt enkelt mänsklighetens äldsta frågeställningar.